Efter att ängeln visat sig för Maria skyndar hon sig till sin släkting Elisabet. I mötet mellan de två kvinnorna ser vi igen en tydlig bekännelse om Jesus Kristus; Han är Elisabets ”Herre”. Därför kallar hon nu Maria för ”Min Herres mor” (1:43).

Senare i kyrkans historia, när man stred om hur man bör förstå vem Kristus är blev titeln ”Gudaföderskan” eller ”Guds moder” en viktig bekännelse som endast de som bekände den sanna och bibliska kristologin kunde omfamna.

Maria är moder till Herren, han som är sann Gud och sann människa. I teologin bekänner man att de två naturerna är oupplösligt förenade i en person: ”de två naturerna, den gudomliga och den mänskliga, oupplösligt förenade i personens enhet, äro en enda Kristus, sann Gud och sann människa” (Augsburgska bekännelsen, art. 3)

och:

”Därför tro, lära och bekänna vi, att Maria icke avlat och fött blott och bart en människa utan guds sannskyldige Son, varför hon också med rätta kallas och verkligen är Guds moder. Därför tro, lära och bekänna vi också, att icke blott och bart en människa lidit för oss, dött, blivit begraven, nedstigit till dödsriket, uppstått från de döda, uppfarit till himmelen och uppstigit till Guds majestät och allsmäktig kraft, utan en sådan människa, vilkens mänskliga natur står i en så djup förening och förbindelse med Guds Son, att den med honom utgör en person. Därför har i sanning Guds Son lidit för oss, ehuru efter den mänskliga naturens egenskaper, vilken han upptagit i sin gudomliga persons enhet och tillägnat sig så, att han kunde lida och bli vår överstepräst för att försona oss med Gud, såsom det står skrivet: De hava ”korsfäst härlighetens Herre”. Och: I ären återlösta med Guds blod. 1 Kor. 2; Apg. 20.” (Konkordieformeln, Epitome, VIII)